Hur rapporterar jag barnmisshandel?

Innan du rapporterar ett fall av barnmisshandel, leta efter tecken på försummelse eller fysiska, verbala, emotionella och sexuella övergrepp, eftersom du kommer att behöva lämna information till Child Protective Services. Till exempel, om barnet har skador som de inte kan förklara eller om deras kläder ser smutsiga ut och inte passar, kan de uppleva missbruk. När du ringer CPS-hotline kommer de att ställa dig en serie frågor som hjälper dig att göra en grundlig rapport och avgöra om du ska utföra en utredning. Var inte rädd för att göra en ny rapport om du ser att missbruket har fortsatt, eftersom att göra flera rapporter kan uppmuntra CPS att ta ärendet mer på allvar. Men om du just har bevittnat våld mot ett barn eller tror att ett barns liv är i omedelbar fara, ring polisen. För mer råd, inklusive hur man anonymt rapporterar barnmisshandel, läs vidare.

När du ringer till hotline för barnmissbruk kommer du att få en rad frågor som hjälper dig att göra
När du ringer till hotline för barnmissbruk kommer du att få en rad frågor som hjälper dig att göra en grundlig rapport.

Om du tror att ett barn som du vet utsätts för fysiskt eller känslomässigt missbruk, tveka inte att rapportera det. De flesta områden har en lokal hotline för barnmissbruk som du kan ringa för att rapportera vad du vet. Alla stater har lagar som skyddar dig från juridiskt ansvar om den rapport du gör är i god tro. Att stanna kvar i förnekelse eller vara rädd för att ringa kan få livshotande konsekvenser för barnet.

De flesta områden har en lokal hotline för barnmissbruk som du kan ringa för att rapportera vad du vet
De flesta områden har en lokal hotline för barnmissbruk som du kan ringa för att rapportera vad du vet.

Om du är ett barn i fara, ring 1-800-4-A-Child (1-800-422-4453) för att få hjälp nu.

Del 1 av 3: rapportera missbruk

  1. 1
    Ring polisen i en nödsituation. Om du bevittnar en våldsam handling mot ett barn eller om du känner att ett barn är i omedelbar fara, ring polisavdelningen. Det är viktigt att någon kommer att undersöka och utvärdera barnets säkerhet direkt. Att rapportera misstankar om barnmisshandel till en hotline resulterar inte alltid i omedelbara åtgärder, så ring samtalet om barnet behöver hjälp just nu eller om det finns tid för en långsammare utredningsprocess.
    • Ring 911 för att nå räddningstjänsten om du är i Europa.
    • Ring 999 om du är i Storbritannien.
    • Ring 000 om du är i Australien.
  2. 2
    Hitta din lokala hotline för barnmissbruk. Titta i telefonboken eller gör en online-sökning efter "Hotline för barnmissbruk." De flesta lokala jurisdiktioner har en hotline som du kan ringa för att få hjälp i ditt område. Du kan också ringa något av följande nummer för hjälp i ditt land:
    • USA eller Kanada: 1-800-422-4453 (Childhelp)
    • Storbritannien: 0800 1111 (NSPCC Childline)
    • Australien: 1800 688009 (CAPS)
  3. 3
    Gör en detaljerad rapport. När du ringer till hotline för barnmissbruk kommer du att få en rad frågor som hjälper dig att göra en grundlig rapport. Ge så mycket information du kan om situationen. Berätta sanningen och överdriv inte. Baserat på svaren på dina frågor kommer hotline att avgöra om du ska skicka Child Protective Services (CPS) för att utföra en utredning. Var redo att ge så mycket information som möjligt för att svara på frågor som följande:
    • Vad är barnets namn, ålder och adress?
    • Vad är ditt förhållande till barnet?
    • Vad är den misstänkta övergreppens namn, adress och registreringsskyltnummer? Vad är hans eller hennes förhållande till barnet?
    • Vad heter barnens föräldrar, adresser och telefonnummer?
    • Vilken typ av missbruk misstänker du? Vilka är dina skäl att misstänka det? När inträffade det?
    • Vad är barnets nuvarande plats?
    • Vad är barnets nuvarande säkerhetsnivå?
    • Finns det andra vittnen? Vad är deras namn, adresser och telefonnummer?
  4. 4
    Förstå dina juridiska skydd. Många tvekar att rapportera barnmisshandel eftersom de inte vill engagera sig personligen i en annan familjs hemsituation. De är rädda att övergreppen kommer att ta reda på vem som gjorde rapporten och att det kommer att få följder. Kom ihåg att varje stat har lagar som förhindrar att någon som rapporterar barnmisshandel blir stämd eller straffad för att ha rapporterat övergrepp i god tro.
    • Om du fortfarande är orolig för att ge ditt namn och din relation till barnet, och du inte är en mandatreporter, kan du göra en anonym rapport. När du ringer till hotline för barnmissbruk anger du att du vill göra en anonym rapport.
    • I vissa stater kan du behöva ange ditt namn som en del av utredningen.
    • Barnskyddsbyråer uppmuntrar reportrar att ange namn och kontaktinformation om möjligt. De kanske vill ringa dig tillbaka med uppföljningsfrågor eller hålla kontakten för att avgöra om du ser fler tecken på missbruk.
  5. 5
    Ring efterföljande samtal vid behov. Barnskyddstjänster svarar vanligtvis inte på rapporter såvida de inte tror att barnet är i omedelbar fara. Om övergreppssituationen fortsätter efter att du har gjort en rapport, ring igen för att göra en ny. Om fler rapporter lämnas in kommer CPS med större sannolikhet att prioritera fallet med barnet i fråga.
    • Uppmuntra andra vittnen att göra rapporter också.
    • Förvänta dig inte att få uppföljningsinformation från CPS efter att du har gjort en rapport. CPS ringer vanligtvis inte tillbaka för att meddela dig hur situationen blev.
När du ringer till hotline för barnmissbruk anger du att du vill göra en anonym rapport
När du ringer till hotline för barnmissbruk anger du att du vill göra en anonym rapport.

Del 2 av 3: besluta att agera

  1. 1
    Se om du har rimlig misstanke om missbruk. Om du har någon typ av information som får dig att tro att barnet är i fara kan det betraktas som rimlig misstanke. Du behöver inte ha hårda bevis för att missbruk sker. Om du är osäker, ring den lokala barnskyddsservicen (CPS) för ett samråd för att avgöra om du ska göra en rapport.
    • Vissa människor vill inte vidta åtgärder eftersom de fruktar att de kommer att bryta upp en familj. CPS syftar till att göra vad som krävs för att hålla familjer tillsammans. De kan hjälpa föräldrar att få föräldrakurser eller hitta en lösning som håller barnen i hemmet. Låt inte rädslan för att bryta upp en familj hindra dig från att ingripa för att rädda ett barn från skada.
  2. 2
    Leta efter mönster. Att se typiskt ett tecken på övergrepp kanske inte är tillräcklig anledning att tro att ett barn verkligen misshandlas. Till exempel, om ett barn dyker upp i skolan smutsigt med illa passande kläder under en dag eller två, kan det finnas en giltig förklaring. Men om du märker ett mönster som upprepas med tiden och inte avtar är detta ett tydligt varningstecken på att missbruk kan hända.
    • Även om du inte är helt säker på att ett barn missbrukas, om du känner dig med rätta misstänksam, är det värt att rapportera. Om du har fel kan det vara besvär för familjen, men i slutändan ingen skada. Om du har rätt kan du vara ansvarig för att hjälpa till att förändra barnets omständigheter till det bättre.
  3. 3
    Vidta åtgärder om ett barn kommer till dig för att få hjälp. Om ett barn kommer till dig för hjälp är det viktigt att ta honom eller henne på allvar och vidta åtgärder för att säkerställa att barnet är säkert. Om du, baserat på vad barnet säger, har en rimlig misstanke om att övergrepp äger rum, vidta åtgärder för att rapportera misstänkt övergrepp.
    • När ett barn förklarar vad som händer ska du inte visa chock eller avsky, eftersom dessa starka känslor kan skrämma barnet. I stället lugna barnet lugnt att du är där för att hjälpa. Försäkra barnet att det var rätt att förtroende till dig. Många barn känner sig skyldiga för att komma fram.
    • Fråga inte barnet eller ställ ledande frågor som kan orsaka förvirring. Låt barnet tala med sina egna ord.
    • Om du inte tycker att det finns tillräcklig anledning att lämna in en rapport bör du ändå vidta åtgärder för att hjälpa barnet. Ring det lokala barnskyddet (CPS) för ett samråd för att avgöra vad du ska göra. Om du är i en övervakande position kanske du vill prata med barnets föräldrar för att få en bättre bild av vad som händer hemma.
  4. 4
    Vet om du är en mandatreporter. I de flesta stater har yrkesverksamma som interagerar med barn en laglig skyldighet att rapportera missbruk. Detta inkluderar lärare, socialarbetare, läkare, terapeuter och andra som arbetar med barn i någon egenskap. Vissa stater utvidgar denna skyldighet till medborgare som har bevittnat missbruk. Ta reda på mer om lagarna i ditt land för att avgöra om du måste rapportera barnmisshandel.
    • Om du är en mandatreporter med rimlig misstanke om barnhot och du inte gör en rapport är du skyldig till en förseelse. Om en utredning visar att du hade rimlig misstanke och inte lämnat in en rapport, kan du åtalas.
    • Rapportera missbruk även om du inte är lagligt skyldig att göra det. Varje stat har lagar på plats för att säkerställa din anonymitet och skydda dig från rättsliga åtgärder. Det är alltid bättre att vara säker än ledsen.
Vidta åtgärder för att rapportera misstänkt övergrepp
Om du, baserat på vad barnet säger, har en rimlig misstanke om att övergrepp äger rum, vidta åtgärder för att rapportera misstänkt övergrepp.

Del 3 av 3: känna igen skyltarna

  1. 1
    Leta efter fysiska bevis. Fysiska tecken på övergrepp är ofta det lättaste att upptäcka, eftersom det kan vara svårt för ett barn att dölja. Kännetecknen för fysiskt missbruk skiljer sig inte alltid från snitt och skrapor som ingår i normal barndom. Men om du märker följande fysiska tecken mer än en gång, var i beredskap för att avgöra om barnet misshandlas:
    • Barnet har oförklarliga skador, skärsår, blåmärken eller svullnader.
    • Barnet har skador som verkar ha orsakats av en hand, ett bälte eller annat vapen.
    • Barnet vinkar eller skakar bort från beröring.
    • Barnet verkar försöka dölja skador med kläder.
  2. 2
    Lägg märke till barnets beteende. Inte allt missbruk är fysiskt, och även när det är så har det också djupa känslomässiga effekter. Ett barns beteende kan vara en av de mest talande varningssignalerna om att han eller hon tål en kränkande situation. Var uppmärksam på följande beteenden, särskilt om barnet aldrig har handlat så här förut:
    • Barnet är tillbakadragen och rädd och verkar orolig för att göra något fel.
    • Barnet vaklar mellan att vara extremt passivt och extremt krävande eller aggressivt.
    • Barnet verkar vara rädd för eller fristående till sin vårdgivare.
    • Barnet verkar rädd för att åka hem.
    • Barnet agerar olämpligt för sin ålder. Antingen han eller hon agerar för mycket som en vuxen (alltför allvarlig eller orolig för ansvarsområden) eller för barnslig (benägen att kasta raserianfall eller tummen suger).
  3. 3
    Lägg märke till tecken på försummelse. Försummelse är en form av missbruk som kan vara svårare att upptäcka. Ett barn som utsätts för försummelse får inte misshandlas fysiskt, men det kanske inte bor i en säker miljö. Leta efter följande tecken:
    • Barnets kläder är smutsiga, olämpliga eller inte tillräckliga för vädret.
    • Barnet är ofta obatat, har otvättat hår och har kroppslukt.
    • Barnet verkar inte få tillräcklig behandling för sjukdomar och andra problem.
    • Barnet är ofta utan tillsyn och lämnas i osäkra situationer.
    • Barnet går inte regelbundet i skolan.
  4. 4
    Var medveten om tecken på sexuella övergrepp. Sexuella övergrepp är en form av fysiskt övergrepp som inte alltid är lätt att se, men det finns några vanliga varningssignaler. Om du märker dessa problem kan barnet utsättas för sexuella övergrepp:
    • Barnet har en olämpligt kunskapsnivå och intresse för sexuella handlingar eller förföriskt beteende.
    • Barnet vägrar att byta kläder framför andra.
    • Barnet vill inte delta i fysiska aktiviteter.
    • Barnet har svårt att gå eller sitta.
    • Barnet flyr hemifrån.

Tips

  • Berätta för någon innan det blir för allvarligt även om du är nära övergriparen eftersom det är rätt att tänka på barnet istället för att få någon i trubbel.
  • Om du inte är professionell ska du inte ingripa i situationen själv. Ring hotline för barnmissbruk och lämna det till proffsen att vidta åtgärder.

Varningar

  • Om åtgärder inte vidtas snabbt kan barnets liv äventyras. Missbruk slutar sällan utan ingripande utifrån.

Frågor och svar

  • Räknar fysiskt våld och namngivning som missbruk?
    Ja definitivt. Fysiskt våld betraktas som missbruk och namngivning kan betraktas som psykologiskt missbruk.
  • Är det barnmisshandel om jag slår mitt barn varje gång de försöker få mig att förstå, prata tillbaka för att försvara sig, eller agera tråkigt och jag säger till vem de ska vara vänner med?
    Så klart det är. Det finns sällan någon ursäkt för att slå ditt barn, och det är inget fel i att ditt barn försvarar sig eller försöker få dig att förstå deras perspektiv. Om ditt barn faktiskt gör något fel och du måste disciplinera dem, finns det andra sätt. Se Hur man disciplinerar ett barn. Slutligen kan du inte tvinga vänskap mellan barn mer än mellan vuxna. Verkliga vänskap bygger på naturliga kontakter och människor gillar faktiskt varandra.
  • Är psykiskt missbruk värt att hantera?
    Psykologiskt missbruk kan göra mer långvariga skador på en person än fysiskt missbruk. Om du känner till ett barn (eller någon annan) som utsätts för psykologiska övergrepp, försök att hjälpa dem.
  • Varför misshandlar människor sina barn?
    Det finns ingen anledning till det. Vissa gör det för att känna sig högre, de kan ha haft en grov barndom själva och inte vet bättre, eller har problem med att hantera ilska. Det finns dock inte rättfärdigande för det.
  • Vad kan jag göra om jag misshandlas med barnet?
    Du bör ringa din lokala hotline eller polisavdelning så snart du kan. Du kan också berätta för en betrodd vuxen som en lärare i skolan.
  • Jag misshandlas verbalt av min mamma, min pappa och min mormor. Min mamma säger att verbalt missbruk inte är riktigt. Jag är allvarligt deprimerad över det och har flashbacks. Är jag bara en brat?
    Verbalmissbruk är definitivt en riktig sak, och det är lika skadligt som alla andra former av missbruk. Om du utsätts för övergrepp, ring din nationella hotline eller prata med en vuxen om detta, som en lärare eller vägledare i skolan.
  • Jag har berättat för flera personer, men ingenting görs. Vad ska jag göra?
    Fortsätt berätta för dem om och om igen. Och kom ihåg, bara för att du inte ser att något görs betyder inte att ingen gör någonting. Alla anklagelser måste undersökas.
  • Jag är rädd för att gå upp till personen jag litar mest på eftersom jag för flera månader sedan pratade för mycket med henne när mamma inte godkände och hon sa att jag inte skulle prata med henne igen. Ändå känner jag att jag misshandlas. Vad ska jag göra?
    Berätta för personen! Om din mamma är kränkande bör du inte oroa dig för hennes godkännande. Var bara diskret om det. Du kan också söka online efter en Childline eller liknande webbplats i ditt land / område, där du kanske kan chatta med eller ringa någon för att få hjälp.
  • Vad händer om de säger till mig att inte berätta för någon?
    Ignorera dem och rapportera det. Du behöver inte berätta för dem att du kommer att rapportera det, men gör det tyst. Naturligtvis vill missbrukare inte bli utsatta, men de måste.
  • Min pappa fäster mig i min säng med händerna på min hals och min mamma har en paddel och har smiskat mig på låret, handen och andra platser, och de kallar mig dåliga nyheter och skämmer mig. Är detta missbruk? Vem ska jag kontakta?
    Det är missbruk. I en sådan situation bör du anmäla det till polisen.

Kommentarer (2)

  • georgarvidsson
    Tack så mycket, det här hjälper mig och min syster.
  • samuel74
    Jag vet vad jag ska göra nu.
Ansvarsfriskrivning Innehållet i denna artikel är för din allmänna information och är inte avsedd att ersätta professionell lag eller finansiell rådgivning. Det är inte heller avsett att lita på av användare när de fattar några investeringsbeslut.
FacebookTwitterInstagramPinterestLinkedInGoogle+YoutubeRedditDribbbleBehanceGithubCodePenWhatsappEmail